TRE recensioner!

Jag har varit lite slarvig med att recensera böcker på sistone så nu har jag samlat på mig lite. Det innebär att jag nu kommer att recensera två bokserier — Wheel of Time och The Hyperion Cantos — och en bok som inte ingår i någon serie — Kallocain.

Jag tänkte börja med Wheel of Time-serien, som jag har recenserat en prequel till tidigare.

Nu har jag läst hela serien om 14 böcker.

En liten utvikning:

De 11 första finns utgivna i svensk översättning, dock har de svenska utgivarna av någon för mig okänd anledning delat upp varje originalbok i två, så det finns alltså 22 svenska böcker. De böckerna har kommit ut något år efter originalen, men den senaste av dem gavs ut 2006. Vilket gör att en kan börja tvivla på om resterande böcker kommer att översättas.

Nåväl.

Genren är fantasy och serien utspelar sig i en värld med cyklisk tid. Det dyker upp referenser som låter oss ana att den utspelar sig i en tid flera cykler efter vår egen, trots att nivån på den tekniska utvecklingen är ganska primitiv (som ju är ganska vanligt i genren).

Vi börjar i en liten by i en avkrok av världen, och får där möta flera av de som kommer att bli seriens huvudpersoner. Den mystiska Moiraine och hennes likaledes mystiske följeslagare Lan dyker upp lagom i tid för att rädda huvudpersonerna undan märkliga onda figurer, och samtidigt påbörja en händelserik resa, där huvudpersonerna både konfronteras med för dem tidigare okända fenomen som städer, och ännu fler onda figurer, som vill stoppa deras framfart.

En av huvudpersonerna, Rand al'Thor, får tidigt indikationer om att han är "The Dragon Reborn", den återfödde draken. Det är denne Moiraine har sökt och försöker föra till Tar Valon, där kvinnor med magiska krafter (Moiraine är en av dem) styr världen, och hoppas kunna vägleda den återfödde draken till den sista kampen mot mörkrets makter, som han är förutbestämd att utkämpa.

Det är en fantastisk och medryckande historia som ofta tar oväntade vändningar, medan huvudpersonerna splittras, återförenas, skördar framgångar, misslyckas skändligen, och finner nya vägar framåt. Det är lite småsegt i några böcker ungefär 2/3 in i serien, men i stort är det spännande och fascinerande läsning, och även de "småsega" böckerna är klart läsvärda.

Robert Jordan, författaren, dog innan han hann avsluta serien, varför Brandon Sanderson ombads av Jordans änka att avsluta serien. Jordan hade efterlämnat anteckningar om hur historian skulle sluta, och det allra sista kapitlet är skrivet av honom själv.

Jag tycker Sanderson har gjort ett förtjänstfullt jobb, jag märkte inte av att en annan författare skrivit björnparten av de sista böckerna.

Summa summarum kan jag bara rekommendera denna serie å det varmaste för alla som gillar fantasy. Det enda jag idag kan tänka mig som bättre är Tolkiens verk, men i ärlighetens namn har jag inte läst jättemycket fantasy. Eller det beror på... Stephen King är ju mest känd som skräckförfattare men många av hans böcker rör sig i fantasy-land. Och enligt mig är han också en riktigt bra författare.

Så vänder vi oss till The Hyperion Cantos, som jag redan har recenserat de två första böckerna i.

Jag skrev då att bok ett, Hyperion, är som en stor prolog för bok två, The Fall of Hyperion. De två böcker som följer, Endymion och The Rise of Endymion, har samma inbördes relation, och man kan faktiskt säga att Hyperion-böckerna är något av en prolog för Endymion-böckerna också.

Endymion-böckerna är inte alls lika späckade med referenser till Keats och andra poeter som Hyperion-böckerna, men det förtar inte deras originalitet eller styrka.

De utspelar sig nästan tre sekler efter Hyperion-böckerna, och några av karaktärerna i Hyperion-böckerna gör oss också sällskap här, även om de flesta helt enkelt har dött.

Vi får stifta bekantskap med Raul Endymion, som är den som berättar hela historien för oss. En ung man (27 år i historiens början) som växt upp på Hyperion, och som halkar in i historien på ett bananskal, och snart träffar Aenea, dotter till Brawne Lamia och John Keats-cybriden från Hyperion-böckerna, som är förutspådd att bli The One Who Teaches.

Aenea är svår att komma underfund med; hon är nästan 12 år när hon kommer in i historien, och har rest framåt i tiden via the Time Tombs, som vi får stifta bekantskap med i Hyperion-böckerna.

Hon är lillgammal och oerhört klok och kunnig, och tar på ett naturligt sätt ledarskapet för den lilla skara som ger sig ut på ett svindlande äventyr tillsammans.

Under böckernas lopp mognar hon till kvinna och vår berättare går från att vara något slags halvt överflödig beskyddare till att vara hennes älskare och livskamrat; och de för en ojämn kamp mot en till synes övermäktig fiende.

Dan Simmons (författaren) är otroligt begåvad och till skillnad från en kollega som anser att The Fall of Hyperion är den bästa boken i serien, så tycker jag att den avslutande boken är klart bäst. Den knyter ihop hela serien på ett så fantastiskt vis att jag bara andlös kan konstatera att detta var en helt fantastisk läsupplevelse.

Det blev långt, det här.

Nå, till den sista boken: Kallocain av Karin Boye.

Boken är en dystopi, som utspelar sig i ett totalitärt framtidssamhälle av kommunistiskt snitt. Leo Kall, som berättar historien, uppfinner en drog, kallocain, som får folk att tala sanning. Vi får följa hans personliga utveckling och förändring, och får därigenom en bild av ett kallt och nyttoorienterat samhälle, och hur illa människor passar in i det.

Historien är gastkramande på så vis att samhället som beskrivs är så kallt och hårt, och dess invånare så indoktrinerade. Men samtidigt är det en historia som inger hopp, genom att dessa människor, hur hårt indoktrinerade de än är, ändå fortsätter att vara just mänskliga någonstans djupt inom sig.

Det känns tragiskt att en så stor författare dog så ung — Boye dog 1941, 40 år gammal — men om det är någon tröst så innebär det att hennes verk hör till den publika domänen sedan 2011. Det innebär att du helt lagligt kan ladda ner boken som epub-fil t.ex. härifrån, eller om du föredrar det, kan du läsa den online här.

Epub-filer kan du antingen ladda ner på din surfplatta/smartphone och läsa med en app som t.ex. aldiko för Android, eller läsa på din läsplatta om du har en sån. (Läsplattor har skärmar som kallas e-ink och som är mycket behagligare att läsa från än en surfplatta eller telefon, och som ser bra ut även i direkt solljus. Det ser ut som bläck på papper, den enda skillnaden är att det kan bli lite reflexer.)

Vill du ha den som ljudbok så finns den garanterat att få tag i — har du en app för ljudböcker kan du förmodligen läsa den inifrån den appen. Jag har fått bekräftat att den finns i Storytel, som jag tror du kan använda på din smartphone, surfplatta eller dator oavsett märke och operativsystem.