Hyperion och The Fall of Hyperion

Dan Simmons heter en prisbelönt författare som har skrivit en kvadrologi eller två bilogier eller vad man ska säga.

Det är, om jag förstått saken rätt, två historier som berättas i två böcker vardera, men som hänger ihop.

Jag har nu läst de två första böckerna, och således den första historian. Eller den första delen eller hur man nu ska se det.

I boken Hyperion får vi egentligen ett antal olika historier berättade, som målar upp bakgrunden till den andra boken, The Fall of Hyperion. Den domineras av att ett antal av huvudpersonerna berättar sina historier. En av dessa huvudpersoner heter Brawne Lamia, jag återkommer strax till det namnet.

Det som är lite speciellt med de här böckerna är att de inte "bara" är science-fiction-böcker i en värld där datorerna fått egna medvetanden, och därmed sedan länge har blivit så avancerade att mänskligheten förlorat kontrollen över dem.

De är också fullspäckade med referenser till John Keats och hans poem, Hyperion, och The Fall of Hyperion: A Dream. Man skulle faktiskt kunna säga att John Keats är en av böckernas huvudpersoner.

Och namnet Brawne Lamia: det fanns en Fanny Brawne, som Keats lär ha haft en nära relation till. Lamia är huvudperson i, och namnet på, ett annat poem av Keats.

Men det stannar inte där; det finns också paralleller mellan kampen mellan titanerna och de olympiska gudarna, som poemet Hyperion handlar om, och böckernas handling.

För att göra det hela lite extra spiffigt har de två återstående böckerna ordet "Endymion" i sina titlar, och Keats har också skrivit ett verk som heter Endymion: A Poetic Romance. Återstår alltså att se om sammanflätningen fortsätter som hittills.

En fullkomligt lysande remix av gammal poesi. Det är tur att Keats verk är gamla nog att tillfalla den publika domänen. (Ja, om du följer de tre sista länkarna kan du, helt lagligt, läsa Keats poem online.)

Det ska bli intressant att se om Dan Simmons lyckats reta min aptit så pass att jag börjar läsa Keats. Utöver citaten i hans böcker, då.