Indisk humor...

Se bilden nedan...

Visst är Delhi grönt, det finns träd, buskar och ogräs överallt, men den rena fläcken i stan har jag nog missat...

Rättning

Boken jag köpte och läste heter "The Waste Lands", "Wizard and Glass" är den fjärde delen, som nu står på tur...


/Christer

Strul med flyget

Vår flight tillbaka har ställts in, så vi tar flyget tillbaka ett dygn tidigare än vår ursprungliga bokning.

Just nu sitter jag och väntar i telefon på att få komma fram till Finnairs kundservice, det är lagom kul när man sitter i Indien och samtalet kostar multum. Men vad gör man?

De skulle skicka ett mail med info om den nya bokningen, men det har inte kommit fram.

Så vi vet bara ungefär när flighten går, vi vet inte vad den heter osv.

Det värsta är att vi kanske inte startar och kommer fram under samma dygn, så vi vet inte säkert vilket datum vi kommer fram...

Hejsan hejsan...

Igår var vi i ett shoppingcenter i Noida (en stad lite utanför Delhi).

Luftkonditionering, lyxiga butiker, rent, rent, rent... en liten respit från all smuts och allt elände.

Det hindrade förstås inte Levi's Store att lägga upp benen på ett par jeans åt mig när de inte hade rätt storlek... men sömmen ser snygg ut och Levi's håller ungefär amerikanska priser här i Indien så what the hell...

Idag känner Ingrid sig lite risig så vi har inte gjort något särskilt (jag köpte tredje delen i Stephen Kings "The Dark Tower", jag tror den heter "Wizard and Glass", och jag har redan läst bortåt 300 sidor i den...)

Vi saknar förstås vår lille kotte men vi tror han har det bra.

/Christer

Åter i Delhi

Nu är vi tillbaka i Delhi.

Jag känner att jag har lite mer tid nu så nu kommer lite mer smaskiga detaljer.

Vill man sammanfatta Indien (eller det jag sett i alla fall) med några få ord så blir det vackert klädda människor (utom de allra fattigaste) och skitiga gator och fula hus och kaos.

Resan till Dalhousie gick via sovvagnar utan AC (de fick inte tag i några andra biljetter), dvs det var gallerfönster och vagnarna var avdelade i "kupéer" där det fanns sex bäddar (i tre våningar) på ena sidan och två (i två våningar) på den andra.

Bäddarna var klädda i galon och i vagnen vi åkte till Dalhousie luktade det ingrodd smuts. Lite småäckligt sådär.

När Ingrid behövde gå på toa hade hon nog inga illusioner om att det skulle vara fräscht men ändå kom hon tillbaka gråtande och sa att jag får försöka hålla mig. Och hon är som ni vet inte kräsmagad...

På vägen tillbaka luktade det i alla fall inte illa om själva vagnen men det var ett kaos och myller av människor där. Brandsäkerhet? Vadå?

När vi började närma oss Delhi i gryningen vaknade invånarna i slummen vid spåren och gick för att förrätta sina morgonbehov - till närmaste öppna yta. Japp, mot järnvägen. Då grät Ingrid igen, av medkänsla med dessa människor...

Så Indien är ett land med en del trista baksidor också.

Nu har vi dock ätit gott och vi bor nu äntligen på ett hotell där rummet var städat när vi kom och lakanen rena. Ingrid med bihang är på en skönhetssalong och blir ompysslad och jag ska tillbaka till hotellet nu, hoppas jag hinner få lite tid för mig själv. (I Indien är ensamhet en lyx...)

Vi får se när jag bloggar nästa gång...


/Christer

Svala Dalhousie!!!

Efter en låååång resa, först med tåg (skitigt, skitigt...) och sedan med bil (kringelikrokvägar, bra asfalt men krokigt och på ett ställe hade det varit jordskred så det var tur att man åkte vanlig bil (som kunde komma förbi) och inte buss (för de kunde inte passera), så har vi nu kommit fram till relativt svala Dalhousie.

Det är typ 20-25 grader på dagarna, det har åskat på natten, vyerna är storslagna och det finns inte så mycket att göra utom att gå och beundra dem. Luften är ren och det lilla marknadsområde som finns är skitigt. Dock inga tiggare eller påflugna nasare.

Ingrid tog med sig sin "Delhi Belly" hit så hon tar det lite lugnt med maten. Hon har dock fått tag i bra stoppiller med hjälp av Shaheers pappa.

(Vi orkar inte lägga upp någon bild ty bandbredden är allt annat än imponerande...)

Nationaldagen...

Så har då Sveriges nationaldag avlupit och om detta tycks få i Delhi ha tagit notis.

Vi betalade 750 ruppar/skaft (ung. 110 pix/skaft) för att få använda badanläggningen på ett lyxhotell här i närheten, så vi har för första gången simmat i Indien...

Det var skönt att slappa lite vid poolkanten. En av Indiens mest kända skådespelerskor kom dit med fotografer och TV-folk och all verksamhet stannade av när alla nyfikna indier tittade.

Vi fattade nada tills vi frågade en kvinna vem det var som blev plåtad och fick då veta att hon var jättekänd och att hon varit i kontrovers med ett brittiskt TV-program nyligen.

Vi vet i alla fall inte vad hon heter just nu.

Ja ja nu är det la dags att sova.

Äntligen!!!

Jaha, så till slut har man fått tag i en uppkopplad dator.

Det har varit tämligen behagligt, bara 30-35 grader sisådär, utom igår, när vi var till Agra och Taj Mahal. Då var det närmare 40 och gassande sol...

I stort har det varit en lyckad tripp hittills. Indien är som vanligt; västerlänningar väcker uppmärksamhet överallt. I synnerhet i Agra där tiggare och skoputsare m.m. är fräckare och mer ihärdiga än annars.

På Taj Mahal ville folk plåta oss tillsammans med sina familjer, man undrar vad som var mest intressant, Taj Mahal eller vi...

4 dagar av 5 återstår av bröllopet, idag kommer brudgummen med familj och ska bjuda på mat. Gratis är gott ;-D

Egenhändigt tagen bild på Taj Mahal

Semester

Nu åker vi till Indien -ien.

På lördag bär det av, och vi försöker blogga så ofta vi kommer åt så får vi se hur det blir.

I morgon kväll ska vi lämna bort Dingo och det känns tungt. Mer än 3 veckor ska han leva utan oss och vi utan honom. Usch!