Recension: New Spring av Robert Jordan

Det här är en novell som utspelar sig innan en serie i 14 delar börjar. Eller, det är 14 delar i den engelska utgåvan, den till svenska översatta utgåvan är än så länge 22 delar, och dessa motsvarar de 11 första delarna i den engelska.

Serien heter på engelska Wheel of Time, på svenska Sagan om Drakens återkomst.

Huvudpersonerna är dels en kvinna, Moiraine, som, i novellens början, är en "accepterad" i Vita Tornet, där Aes Sedai har sitt högkvarter. Aes Sedai är en slags häxor kan man säga, och kvinnor som vill bli Aes Sedai måste först bli noviser, sedan accepterade, och till slut kan de genomgå ett test, och när de klarar detta test blir de Aes Sedai.

Dels är det en man, Lan, som är militär befälhavare och som i bokens början kämpar i krig. När kriget tar slut korsas hans och Moiraines vägar.

I ett tidigt skede blir Moiraine och hennes vän Siuan vittnen till en spådom om att en pojke ska födas, som ska ha samma typ av magiska krafter som Aes Sedai, och som är en del av en större profetia. Så småningom åtar de sig att hitta pojken, vilket leder till förvecklingar och äventyr.

I slutet av boken anas en stor och mörk intrig, som jag gissar blir temat för serien sedan.

Boken är välskriven och använder ett relativt enkelt språk, kan rekommenderas för den som vill pröva sina vingar med engelska för första gången.

Handlingen är spännande, världen som allt utspelas i är fascinerande. Karaktärerna är intressanta. Sammantaget kan jag väl säga så här:

Jag kommer att läsa den första delen i serien.

Att åldras...

...är det det här att man försöker hänga med i utvecklingen så gott man kan, men ständigt och allt oftare påminns om att man missat något?

I morse satt jag på muggen och läste morgontidningen, och såg att bioannonserna hade såna här QR-koder:

Erinrade mig då att jag har en läsare för såna där koder i min telefon. Eftersom jag klätt mig innan besöket fanns telefonen inom bekvämt räckhåll i byxfickan.

Så fann jag mig sittandes med morgontidningen och tittandes på trailers för filmerna i bioannonserna. Eeeh???

Och så till slut, insikten, att många människor i min omgivning redan har gjort det, många gånger.

Makes you feel old.

(BTW, koden ovan leder inte till någon filmtrailer, utan till en god väns blogg. Är du lite data-händig kan du följa instruktionerna här och göra din egen kod.)

Lägesrapport

Idag har vi besökt MoMA (Museum of Modern Art) men innan dess avnjöt vi de bästa hamburgarna i NYC.

De står att finna på en restaurang som man når genom att gå in i receptionen till ett oerhört flådigt hotell vid namn Le Park Meridien - in genom en liten trång korridor (som inte syns förrän man är framför den och definitivt inte från gatan) och så in vid en liten ljusskylt som föreställer en hamburgare.

Eftersom stället är nedklottrat av bara f-n så tänkte vi att vi lämnar väl vårt bomärke där också.

Det är avbildat här, försök gärna hitta det ;)

Därefter gick vi till MoMA och såg en utställning av Wilhelm de Kooning, en som ger överblick över hela hans konstnärskap och livsverk. Det var riktigt häftigt.

Efter detta drack vi afternoon tea på The Plaza Hotel vid Central Parks södra ände.

Det var en upplevelse utöver det vanliga. Först en riktigt luxuös inredning och servitörer som verkade mer butlers än servitörer...

Sedan serverades i en ställning med tre fat ovanför varandra, lite smått och gott. På det nedersta fatet, små brödbitar med rökt lax, störrom, vaktelägg och sånt. (Det var ungefär här i tiden Ingrid och jag stjälpte i oss vår champagne, som dock inte var riktigt så torr som vi föredrar ;))

På andra våningen, scones, som avnjöts med diverse smetiga delikatesser på.

På tredje våningen, sötsaker.

Därefter började vi röra oss mot Rockefeller Plaza för att bevittna grantändningen där. På vägen tog jag en bild av julskyltningen i en butik som har, well, spektakulär julskyltning.

Men när vi började närma oss Rockefeller Plaza så märkte vi dels att där var en jävla massa folk trots att det var långt kvar tills spektaklet skulle börja... och dels att polisen satt upp kravallstaket för att styra folkmassan.

Då tänkte vi tack men nej tack och tog tunnelbanan hemåt, och nu ser vi invigningen på Rockefeller Plaza på TV i stället, och den halva miljon människor som trängs där, well, de kan ju ägna sig åt det.

Vi njuter av öl och vin i hemmets lugna vrå i stället. Så blev det med det.

:)

The Rockettes

Nu har vi sett en julshow på Radio City Music Hall, och det var något i hästväg. Vi kan ju konstatera att det inte finns någon danstrupp i Sverige som är i närheten av så samstämda som de vi just sett.

Det var också fantastiskt välproducerat med inslag av 3D-animationer och fantastiskt ljus och rekvisita.

Kort och gott, imponerad som bara fan.

The Rockettes är såvitt jag kan förstå namnet på danstruppen.

1:a advent

Idag har varit en fullspäckad dag. Vi började med 1:a adventsmässa i Svenska Kyrkan. Nej, vi har inte blivit kristna, vi var där mer för upplevelsens skull. Jeez vad kristna krånglar till sin tro med oväsentligheter.

Så här glad kan man vara över att ha lagt 50 dollar
på en hästtur som varade en kvart.

Men det var en intressant upplevelse, och det var rätt intressant att vara med på kyrkkaffet efteråt.

Efter detta vandrade vi upp mot Central Park och besökte ett par butiker på vägen - dels en gåvoshop inriktad på gåvor till kvinnor, dels en klädbutik för ungdomar - med svarta skyltfönster och modeller som syntes innanför dörren och klubbstämning inne i butiken. Kul att ha sett men jag är glad att jag slipper köpa kläder i den miljön kan vi säga. Mörkt, högljudd och uselt dålig musik... nah.

Nå, i samma hus som ungdomsklädbutiken fanns en annan butik som bjöd på fönstershopping som, pja, var helt klart utöver det vanliga. Varje fönster var ett konstverk, och då menar jag ett som är häftigt att titta på.

Sedan en kort och dyr tur med häst och vagn i Central Park, följt av en betydligt längre promenad genom Central Park, som avbröts av att vi tog en drink på en liten restaurang vid en liten damm.

Till slut gick vi till David H. Koch Theater vid Lincoln Center (det är alltså huset till vänster om och bredvid The Metropolitan Opera) för att se Nötknäpparsviten. Det var en Wow.

En drink i Central Park.

Slutligen tog vi oss hemåt, stannade till på en mexikansk restaurang, och, well. Here we are. Nu orkar vi nog inte mer idag.

BTW, vi såg en bar som hette "The Pint of No Return". :)

New Jersey

I dag har vi blivit skjutsade runt i New Jersey av Britts ex Michele.

Vi besökte först en butik för massage- och spagrejor (i Red Bank, som är Jon Bon Jovis hemstad), där Britt köpte lite saker till sin verksamhet och vi köpte en kul pryl som man kan massera sig själv i ryggen med.

Sedan åkte vi till Asbury Park och passerade the Stone Pony, och körde runt lite i det otroligt puttenuttiga Ocean's Grove, och åt till slut middag på Moonstruck.

Bilderna är tagna i Long Branch och i New York city (vid Astor Place). Dekorationen på lyktstolparna är färgade buntband. :O

Thanksgiving del 2

Vi hade flera inbjudningar till Thanksgiving att dela på.

Den vi tackade ja till var hos Meena och Dennis i Brooklyn, i en del av Brooklyn där Britt sa att det kan vara osäkert att vara ensam och vit på kvällen.

Men vi åkte dit och blev bjudna på en underbar måltid av Meena, som är en suverän kocka.

Men, first things first. På vägen dit började vi med att gå längs the Bowery i downtown-riktningen, ner till Canal Street. På vägen dit passerade vi en vägg vars ägare betalar gatukonstnärer för att smycka ut den, och som låter måla över med nytt lite då och då. Så här såg väggen ut igår, tyvärr var skuggan suboptimal men å andra sidan var det lugnt på just den gatan så här på Thanksgiving (på the Bowery var det kaos; fullt av folk som skulle till New Jersey och fira).

Väl framme i Brooklyn bjöds vi av Meena (till vänster) på en delikat middag. Jag fick äran att skära upp kalkonen.

Vi drack mest mojitos till (!) som blandades av Kenny, en av de andra gästerna. Så vi fick en Thanksgiving med en liten Trinidadsk touch. ("Trinny" som Meena sa ;))

Meena gav mig en fin flaska rom (själva flaskan är fin alltså) och Dennis gav mig en basket-T-shirt (!)

Undrar hur man matchar det?

Nu ska vi till Macy's, det är ju Black Friday!