09 mars, 2014

Recension: The Ocean at the End of the Lane

Denna fantasy-bok börjar med att huvudpersonen vid ett tillfälle av avgörande betydelse i sitt liv sätter sig i sin bil och planlöst kör omkring i England. Han hamnar till slut på en plats där han tillbringade en del av sin uppväxt, och börjar minnas något som hände där i barndomen.

Han minns hur han gradvis upptäcker att världen inte riktigt är vad den förefaller vara, och att en flicka och hennes mamma och mormor, som alla bor på en gård i närheten, inte riktigt är de enkla människor de förefaller vara.

Tillsammans med dem blandas han in i en kamp mot en märklig ondska.

Bokens stil påminner mig lite om Stephen King, fast i brittisk tappning. Det vardagliga, påtagliga, verkliga, som verkar skifta en nyans för att sedan visa en verklighet som inte alls liknar den vi förväntar oss. Den här förmågan att få det magiska och övernaturliga att kännas konkret, vardagligt och verkligt.

Så, om du nu inte är en sån som inte klarar av när något är "overkligt", och inte har läst den här boken... vad väntar du på? Läs den!

Inga kommentarer: