Semesterläsning

Mitt i semestern och har läst en massa.

Well, jag måste erkänna: jag har läst en ganska redig hög böcker som jag inte skrivit en rad om här på bloggen. Inte för att de varit särskilt bra eller dåliga, utan mest för att jag inte alltid tänker på att blogga om vad jag läser.

Men, here goes:

När semestern började befann jag mig, om jag inte missminner mig, mitt i Elantris av Brandon Sanderson. En riktigt bra fantasy om en magisk stad som förlorat sin glans, en ung dam med fantastiska politiska talanger, en ung man med fantastiska ledaregenskaper och en inte så ung man med en fantastisk förmåga att manipulera hela samhällen.

Den sistnämnde har inte samma mål som de två förstnämnda, och det blir en hård kamp. Boken är mer än allt annat fascinerande, men i slutändan också oerhört vacker. För att inte nämna spännande.

Sedan gav jag mig på John Ajvide Lindqvists "Människohamn". Jag måste tyvärr säga att den inte föll mig på läppen, mest för att jag inte riktigt köpte storyn.

Låt mig förklara. Den första boken jag läste av Stephen King var "Staden som försvann" (engelska originalets titel: Salem's Lot). Det är en historia om vampyrer. Jag visste inte det när jag började läsa den, och jag skulle kanske inte ha läst den om jag vetat det på förhand. Men den var så "trovärdigt" skriven att jag någonstans inom mig accepterade vampyrerna - och det är det varje bra berättelse bygger på. I någon bemärkelse måste vi uppleva berättelsen som trovärdig för att uppskatta den. Det hände när jag läste King. Det hände inte när jag läste Ajvide Lindqvist.

Om jag ska vara riktigt rättvis är det kanske inte Ajvide Lindqvist som brustit i sitt författarskap - när jag läste boken avbröts jag hela tiden och läste sällan mer än några enstaka sidor i taget. Det blir rätt svårt att komma in i rätt stämning då.

Nåväl, det blev som det blev.

Efter Ajvide Lindqvist blev det David Farlands "Serpent Catch", som är del två i en serie vars första bok heter "Spirit Walker". Båda är fantastiska historier som utspelar sig på en måne som av människor använts för att skapa ett slags zoo, där utdöda arter återskapats. Den är alltså full av dinosaurier och befolkas av bland annat neanderthalare och människor som mer liknar oss. Och en massa arter som aldrig existerat på jorden utan som har skapats för att balansera ekosystemet.

Tyvärr har en utomjordisk civilisation bestämt sig för att människorna inte är värdiga att resa runt bland stjärnorna och utkämpat - och vunnit - ett kring mot mänskligheten, och konsekvensen är att ingen får lämna planeterna som bebos av människor. Alla som försöker skjuts ner av övervakande drönare i omlopp kring planeterna.

Detta är scenen där dramat utspelar sig. Huvudpersonen är ett halvblod - hälften neanderthalare, hälften människa. Han är väldigt ung och, med våra mått mätt, naiv. Men han blir också historiens hjälte.

Jag tycker att böckerna är välskrivna och fascinerande, inte bara för att scenen är intrikat, utan också för att författaren ägnar mycket möda åt psykologin både bland enstaka karaktärer och i de grupper som figurerar.

Hm. Vad blev det sen? Det måste ha varit Terah Eduns "Sworn to Transfer", del två i en serie som inleds med "Sworn to Raise". Dessa böcker etiketteras "YA" vilket jag gissar (utan att orka googla) står för "Young Adult", det vill säga en tilltänkt målgrupp. Jag är tydligen rätt omogen eftersom jag gillar båda böckerna skarpt. De är förvisso lite halvknackigt skrivna (kanske är det framför allt det redaktionella arbetet som är halvknackigt), men det kompenseras mer än väl av karaktärerna, intrigen och världens/magins beskaffenhet. Ja, vi snackar fantasy igen.

Böckerna kretsar kring Ciardis Vane (senare Ciardis Weathervane), en ung kvinna som får en fantastisk chans att lämna sitt liv som tvätterska till förmån för ett glamouröst liv som "Companion" till en inflytelserik person i landet. En "Companion" fungerar såvitt jag kan förstå som något slags ställföreträdare för den inflytelserika personen. Men för att bli en "Companion" måste hon först tränas - både i praktiska färdigheter och i att lära sig att hantera sin förmåga att använda magi. Hon är uppkäftig och intelligent, men också godtrogen och inte särskilt diplomatisk, och skaffar sig snabbt både mäktiga vänner och mäktiga fiender.

Jag kommer att läsa minst en del till i den serien. ;)

Nu har jag börjat på en ny bok och om den kommer du kanske att kunna läsa här inom en snar framtid. Eller inte. Du kommer kanske inte ens att veta om du får läsa om den eller inte. Life sucks, and then you die.

Recension: The Metamorphosis of the Prime Intellect

Det här är en bok som finns att läsa online.

Vi får möta en person i en framtid där man kan få allt man vill ha, man behöver bara be om det — världen styrs av "the Prime Intellect", en artificiell intelligens.

Vi får lära oss att hon är några hundra år gammal, och att hon har en minst sagt magstark hobby.

Vi får följa henne och lära känna henne, och vi får lära oss bakgrunden till att hon ägnar sig åt sin hobby. (Hint: det är lätt att bli uttråkad när man kan få allt man ber om.)

Parallellt får vi följa hur Prime Intellect skapades, och varför det blev som det blev.

Den här boken är en galen historia om hur saker kan gå fel, och när man kommer in en bit i den inser man att den kanske inte är fullt så osannolik som den först verkar.

Mycket läsvärd!

Recension: Orange is the New Black

Det här är en självbiografisk historia.

Piper Kerman gjorde en del dumma val i sin ungdom, och efter att ha smugglat pengar över Atlanten åt en knarkhandlare bestämde hon sig för att dra sig ur sitt kriminella leverne. Inte för att hon, förutom den här pengasmugglingen, verkar ha begått några brott själv, men människorna omkring henne gjorde det.

Hon skaffade jobb, mötte en man, levde i många år i sin nya tillvaro, tills en dag, när hon fick besök av farbror blå.

Det visade sig att hon blivit omnämnd i någon rättegång och snart hade hon dömts till fängelsestraff. Efter ytterligare flera år — tio år efter att brottet hon dömts för begåtts — sattes hon så i fängelse för att avtjäna straffet.

Boken handlar huvudsakligen om hennes tid i fängelset, och om de människor hon mötte där. Och hur hon kom till insikt om både allvaret i det brott hon själv begått, och hur skevt och ineffektivt det amerikanska rättssystemet är.

Klart läsvärd!

Recension: Metro 2034

Detta är uppföljaren till Dmitrij Gluchovskijs Metro 2033.

Metro 2033 utspelar sig 2033, i Moskvas tunnelbana, där den spillra av mänskligheten som råkade befinna sig i tunnelbanan när kärnvapenkriget ägde rum, hankar sig fram.

Man har lyckats bygga vattenkraftverk där nere så att man har tillgång till elektricitet, man har lyckats hålla en ammunitionsfabrik igång, så det finns skjutvapen och ammunition. Patronerna fungerar också som valuta.

Det har uppstått olika samhällen som är mer eller mindre isolerade från varandra där nere.

På ytan finns mutanter, och en del av dem försöker ständigt ta sig in i tunnelbanan.

I Metro 2033 får huvudpersonen Artyom ett uppdrag som tar honom på en oerhört riskfylld resa genom en stor del av tunnelbanesystemet.

Men här skulle jag skriva om Metro 2034.

Den utspelar sig i samma tunnelbana ungefär ett år senare. Vissa karaktärer från första boken dyker upp igen, men huvudpersonen är en helt annan: den intellektuellt lagde Homeros, som vill skriva historia. Alltså, han är inte särskilt intresserad av att delta i historiska händelser: han vill bokstavligen skriva historia.

Det händer något märkligt i början och han utses av en hjälte att följa med för att försöka ta reda på vad som hänt. Man anar att det är Homeros kunskaper om tunnelbanan som han väljs ut för, och sedan bär det iväg.

Liksom Metro 2033 är det här en mörk men oerhört välskriven historia, och finns i en mycket bra svensk översättning. (Notera att originalet, naturligt nog, är skrivet på ryska.)

Klart läsvärd!

Recension: The Ocean at the End of the Lane

Denna fantasy-bok börjar med att huvudpersonen vid ett tillfälle av avgörande betydelse i sitt liv sätter sig i sin bil och planlöst kör omkring i England. Han hamnar till slut på en plats där han tillbringade en del av sin uppväxt, och börjar minnas något som hände där i barndomen.

Han minns hur han gradvis upptäcker att världen inte riktigt är vad den förefaller vara, och att en flicka och hennes mamma och mormor, som alla bor på en gård i närheten, inte riktigt är de enkla människor de förefaller vara.

Tillsammans med dem blandas han in i en kamp mot en märklig ondska.

Bokens stil påminner mig lite om Stephen King, fast i brittisk tappning. Det vardagliga, påtagliga, verkliga, som verkar skifta en nyans för att sedan visa en verklighet som inte alls liknar den vi förväntar oss. Den här förmågan att få det magiska och övernaturliga att kännas konkret, vardagligt och verkligt.

Så, om du nu inte är en sån som inte klarar av när något är "overkligt", och inte har läst den här boken... vad väntar du på? Läs den!

Recension: Sjöfåglarna från Bornyr

Sjöfåglarna från Bornyr är en bok av Erika Lundqvist som i första hand vänder sig till en lite yngre publik; det är en saga helt enkelt.

Det är en underbar historia om två föräldralösa barn, Aiva och Illias, och hur de ger sig ut på ett fantastikt äventyr där de måste överlista eller besegra den hänsynslösa Simsaluberligan.

Miljön är ett sagoland där det finns lite magi, men inte så mycket teknologi. Simsaluberligan är pirater, och deras ledare har träben och krok. Aiva och Illias är i början av boken förskrämda och blyga, men tvingas under historians gång att kämpa med allt de har och det får dem att växa.

Språket är urläckert, berättandet är intressant, roligt och pedagogiskt. Historian som berättas är spännande, rolig, läskig, och rörande.

Jag kan varmt rekommendera både som barn/ungdomsbok och för den som är vuxen och inte är rädd för att läsa "barnböcker". Den får mig att sakna högläsningen jag minns från barndomen.

Faktiskt en bok jag skulle njuta av att läsa högt för mina yngre släktingar, om de nu ids lyssna på en ann. ;)

Recension: Homeland

Homeland är Cory Doctorows uppföljare till Little Brother, som börjar med att någon spränger en bomb som förstör en viktig broförbindelse i San Fransisco, vilket får USAs myndigheter att gå bananer och införa en polisstat på plats.

Little Brother, som jag recenserat här, handlar om Marcus Yallow som arresteras för att råkar finnas på fel plats vid fel tillfälle och hur han sedan för en ojämn kamp mot en överhet som har fått alldeles för fria händer.

Det är en skrämmande och fascinerande bok som handlar mycket om vad som kan gå snett i ett samhälle om man inte ser upp med sina egna säkerhetstjänster, och om hur världen ser ut idag ur ett teknologiskt perspektiv.

Jag vill alltså inte kalla vare sig Little Brother eller Homeland för Science Fiction, även om de för en onörd kan verka lite så. Men all teknik som beskrivs i böckerna finns på riktigt.

Nå, i Homeland sitter Marcus på information som någon ber honom att läcka till pressen. Han är rädd för att göra det, och mäktiga krafter försöker hindra honom. Det beskrivs lite hur han försöker skapa något som liknar Wikileaks, och några nördhjältar från verkligheten gör en slags "cameo" i boken.

Båda böckerna är ganska nördiga men jag tror att de är skrivna på ett sätt som även icke-nördar kan förstå och ha behållning av.

De är välskrivna och innehåller inte bara tekniskt nörderi utan även matnörderi, rollspelsnörderi och lite kärlek och vänskap, antagonism och fandom. Det är både bildande och underhållande läsning.

Rekommenderas varmt!

Du hittar mer information om Cory Doctorow och hans böcker här.

Nya recensioner på gång!

Jag har läst en radda böcker och tänkte att det är dags att recensera dem innan jag glömmer dem.

Jag tänkte ägna dem en varsin bloggpost och länka dit härifrån allteftersom recensionerna blir klara.

Böckerna det gäller är:

• Homeland, Cory Doctorow
• Sjöfåglarna från Bornyr, Erika Lundqvist
• The Ocean at the End of the Lane, Neil Gaiman
• Metro 2034, Dmitrij Gluchovskij
• Orange is the New Black, Piper Kerman
• The Metamorphosis of Prime Intellect, Roger Williams

Mer än så har jag inte hunnit läsa på en månad.