27 april, 2013

Sydafrika V

Phew. Det går inte fort framåt här.

Nå, efter Krugerparken med alla miljarderna djuren bar det av mot Swaziland. Jag minns inte om jag skrivit det förut, men i Sydafrika är det så att djuren håller till i inhägnade parker och utanför de inhägnade parkerna finns det inte så mycket vilda djur.

Vilket kan te sig rätt märkligt för en Svensk.

Men det är rätt praktiskt när man har elefanter, leoparder, lejon, flodhästar och krokisar i sin fauna. För att inte tala om alla trevliga ormar.

Men, som sagt, mot Swaziland. På vägen dit stannade vi på en bro. Jag vet nu inte om den här bron ligger i Sydafrika eller Swaziland—jag minns inte på vilken sida av gränsen den ligger. Men det fanns lite djur i floden under bron.

Flodhästar och joglar. Undrar om det kan vara en Goliathäger?

Krokis.

Stor ödla.

Någonstans i Swaziland.

Ingrid idkar kommers med täljstensfigurer.
Swaziland är ett märkligt land på många sätt. Swaziland styrs av en kung. Jag tror han har tretton fruar f.n. Han är typ i min ålder. Det ordnas tydligen något slags årlig tillställning där unga flickor—jag tror de måste vara oskulder—smyckas ut och dansar för kungen. Sedan kan kungen erbjuda någon av dem att bli hans hustru. För den som blir kungens hustru väntar ett liv i ofattbar lyx och överflöd. Annars är Swaziland inget rikt land direkt, och det finns misstankar om att mycket biståndspengar hamnar i kungens egna fickor.

Men, men, säg det land som har ett perfekt statsskick.

Hotellet i Swaziland hade en bar med uteservering.
Bild: Liv Jorunn van der Toorn.
Vi åt en flerrättersmiddag på kvällen. Några ansåg att det var den bästa måltiden under resan. Ingrid och jag ansåg att maten var vällagad, men fadd. Ett mycket trevligt hotell i övrigt, men det är nog inget ställe att tillbringa någon längre tid på, om en inte är nöjd med att stanna på hotellets ägor hela tiden. Det ligger liksom på landet och det finns som inget att göra där. Eller, ja, kanske fanns det en golfbana i närheten. Men vem bryr sig om golf?

Efter en natt i Swaziland bar det av vidare till Kwazulu-Natal och St. Lucia. Nej, vi såg inget luciatåg där. Vad vi såg där? Det får du la se i nästa blogginlägg. Tudelu. :)

13 april, 2013

Sydafrika... IV

White-fronted bee-eater.

Så... vi var kvar i Krugerparken och stannade till på en rastplats för att luncha och uträtta naturbehov. På rastplatsen låg denna bushbuck. Den låg så stilla att folk gick förbi en meter ifrån den utan att märka att den fanns där. Jag såg den inte förrän jag märkte att andra stod och tittade på den. Vi konstaterade ganska fort att den måste vara sjuk eller skadad eftersom den låg där den låg i stället för att hålla sig ute i bushen.

Förvånade oss.
När det gäller noshörningar: de vita noshörningarna, som alltså inte är vita, är ganska vanligt förekommande i Krugerparken, och, pja.... som de flesta andra djur är de inte särskilt rädda för jeepar med folk i. Eller andra bilar för den delen. De här två tog god tid på sig att korsa vägen.

King and Queen of the Road.
Lite senare var det en annan sorts djur som visade att de minsann inte skulle låta sig skrämmas av jeepar på vägen. Det syns tydligt att detta är vita noshörningar, eftersom det inre hornet är så mycket mindre än det yttre. På svarta noshörningar är hornen nästan jämnstora. Och, som sagt, både vita och svarta noshörningar är grå i färgen.

Babianer. Visa gärna för sverigedemokrater, så kanske de lär sig något.

De här var inte så intresserade av att posera för oss, som synes.

Vår bungalow i Krugerparken.
Efter Krugerparken bar det av mot Swaziland, men det får bli ämnet för nästa bloggpost. På återseende!