Sedan var det lunch och därefter ett spår var, Dingos spår gick från ängen in i skogen och så ut på ängen igen.
Det har blåst av bara h-e på eftermiddagen idag så det blev en riktig utmaning för hundarna, särskilt på ängsmarken.
Men när Dingo väl bestämde sig för att strunta i sina kompisar och spåra i stället gick han som tåget. Ett tag... när vi kom till vinkel nummer två verkade det först som om han missade den men han slutade inte spåra så husse tänkte att det är den jämrans vinden som ställer till det, han fortsatte nämligen i vindriktningen. Till slut tyckte husse att det var dags att bromsa hunden och så kom vi ut på ängen på nästan rätt ställe, men husse lurade sin hund så att vi missade spårslutet.
Han kom nämligen inte ihåg exakt var han gått ut på ängen och blev väldigt osäker när hunden drog iväg så långt i vindriktningen (minst 10, kanske 20 m).
Det hade kanske lönat sig att lita på hunden men vi hittade spårslutet till slut i alla fall.
Dingo har varit jätteduktig, även om han pinkade i den vallade rutan så att alla andra hundar (nästan bara hanar) skulle dit och pinka i stället för att söka. Dingo själv struntade högaktningsfullt i kisspölen vid nästa tillfälle och jobbade kanonfint, gick lite i lä och nosade upp mot vinden tills han fick korn på bollen och gick och hämtade den. Liten buse, he he.
Jag glömde såklart kamerajäkeln i morse igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar