Några läsvärda:
Klara Tovhult
Opassande
Fridholm.net
Thomas Tvivlaren
31 januari, 2010
Carl Bildt silar mygg och sväljer kameler
Syrrans Granne
Skivad Lime
Full Mental Straightjacket
Det finns länkar till fler inlägg från dessa...
Skivad Lime
Full Mental Straightjacket
Det finns länkar till fler inlägg från dessa...
Tankar från ett frukostbord
Den här artikeln kommer att börja med svininfluensan/pandemier och sedan fortsätta med lite tankar om journalistik, makt, ansvar och tryckfrihet. Slutligen en liten extra knorr för mina piratpartivänner, den behöver ni inte läsa om ni är trötta på mitt tjöt om PP. :-)=
Det är klart att ni behöver ju faktiskt inte läsa den här artikeln över huvud taget om ni inte vill, frihet har en del rätt trevliga sidor...
Vi har haft några influensor som har skapat svarta rubriker på senare år, jag tänkte ta fågelinfluensan som exempel eftersom det är den enda jag kommer ihåg.
Det var ett stort hallå i medierna1, och sedan hände... ingenting.
Resultatet blev att folk åtminstone i min omgivning började tappa förtroendet för rapporteringen om pandemier, "de har väl nyhetstorka", "de skriver så mycket skit"...
När det så började glunkas om svininfluensan var många skeptiska länge och många (däribland jag själv) har ännu inte vaccinerat sig och har heller inga konkreta planer på att göra det.
Den verkar ha avtagit, varningarna har tonats ner och det har inte hänt så mycket. Jag förstår naturligtvis att det är tufft för de som faktiskt har förlorat nära eller kära i influensan men det är faktiskt inte så många som har dött.
I hur stor utsträckning vi har vaccinationerna att tacka för detta får vi nog aldrig veta, men dödstalen har aldrig varit särskilt höga.
Det vore intressant att se siffror på hur många offer som skördats av svininfluensan, och jämföra med genomsnittet för den årliga influensan.
Så varför envisas journalisterna med att ropa "varg"?
Låt oss börja med att titta lite närmare på svininfluensan.
Det som först och främst verkar skilja svininfluensan från andra influensor är att den verkar inte bara döda gamla och svaga. Att gamla och svaga dör kan vi känna förståelse för, det finns ju något slags logik i det. Så det känns relativt tryggt ändå så länge det bara är gamla och svaga som dör.
Men svininfluensan verkar helt slumpmässig. Detta beror förmodligen helt enkelt på att vi inte vet vad som gör skillnaden mellan att bara få lindriga symptom eller dö. Men faktum är att relativt unga och till synes i övrigt friska och starka människor har dött av denna influensa.
Detta är naturligtvis skrämmande för oss. Det vi kan kontrollera eller åtminstone förstå kan vi känna oss ganska trygga med, men det godtyckliga gör oss rädda.
Det är alltså inget konstigt med att journalisterna, när de började ställa frågor kring denna nya influensa, blev rädda för den här nya sjukdomen, särskilt som de fick veta att man befarade en pandemi, vilket gjorde svininfluensan till ett hot mot dem själva och deras nära och kära.
De borde kanske ha hejdat sig och tänkt efter. Men det gjorde de inte.
De skrev sina artiklar, förberedde/spelade in sina reportage.
Här finns en mekanism till; i gammelmedia finns i allmänhet en chefredaktör/ansvarig utgivare vars arbete är att moderera nyhetsflödet. Ett slags censor kan man kanske säga om man vill spetsa till det.
Där om inte tidigare kan man tycka att någon borde ha dragit i bromsen.
Vad skulle de ha gjort, då? Hur skulle de ha dragit i bromsen?
Vad det handlar om är att formulera/vinkla sina artiklar/reportage på ett sådant sätt att folk inte skräms upp i onödan.
Tyvärr är rädda människor mer benägna att följa nyhetsrapporteringen än trygga människor. Vilket innebär att mer skrämmande rubriker/artiklar/reportage ökar lösnummerförsäljningen/lyssnar- eller tittarsiffrorna.
"Den tredje statsmakten" har verklig makt. I min lilla föreställningsvärld tycker jag att makt ska åtföljas av ansvar. (Som de säger i alvedonreklamen: "är man stor måste man vara snäll".)
Tyvärr ser jag inte mycket ansvar i gammelmedia. Vinst går först. Vilket till viss del också kan vara förståeligt om de har svårt att få lönsamhet.
Kanske måste våra journalister lära sig att acceptera att journalistyrket är på väg till samma nisch som t.ex. bibliotekarier och arkeologer: yrken som kräver hög utbildning men som ger låg eller ingen inkomst. I så fall kommer urvalet av vilka som läser till journalister att se annorlunda ut i framtiden. På gott och ont.
Hur ska då gammelmedia ta ansvar? Det är ganska enkelt. Förutom att inte skriva så att folk blir onödigt rädda, låt bli att hänga ut privatpersoner som inte har relevans för artikeln/reportaget osv. osv.
Ett ansvar som vi i blogosfären också bör försöka ta.
Jag är såklart för tryckfrihet och yttrandefrihet. Men det är i min lilla värld med frihet som med makt: det ska åtföljas av ansvar. Det är t.ex. när våra direktörer och styrelseproffs utnyttjar friheten men inte tar ansvaret vi blir arga.
Så till sist ett litet tips till mina partivänner: vi blir ständigt anklagade för att skrika "varg", och det kommer inte att sluta i närtid. Om våra antagonister lyckas få spridning för bilden att vi skriker "varg" har vi ingen trovärdighet. Därför tror jag att det är viktigt att:
1 Åtminstone gammelmedierna, jag har först den senaste månaden börjat följa bloggar, twitter och har inte använt FB mer än några månader.
Det är klart att ni behöver ju faktiskt inte läsa den här artikeln över huvud taget om ni inte vill, frihet har en del rätt trevliga sidor...
Vi har haft några influensor som har skapat svarta rubriker på senare år, jag tänkte ta fågelinfluensan som exempel eftersom det är den enda jag kommer ihåg.
Det var ett stort hallå i medierna1, och sedan hände... ingenting.
Resultatet blev att folk åtminstone i min omgivning började tappa förtroendet för rapporteringen om pandemier, "de har väl nyhetstorka", "de skriver så mycket skit"...
När det så började glunkas om svininfluensan var många skeptiska länge och många (däribland jag själv) har ännu inte vaccinerat sig och har heller inga konkreta planer på att göra det.
Den verkar ha avtagit, varningarna har tonats ner och det har inte hänt så mycket. Jag förstår naturligtvis att det är tufft för de som faktiskt har förlorat nära eller kära i influensan men det är faktiskt inte så många som har dött.
I hur stor utsträckning vi har vaccinationerna att tacka för detta får vi nog aldrig veta, men dödstalen har aldrig varit särskilt höga.
Det vore intressant att se siffror på hur många offer som skördats av svininfluensan, och jämföra med genomsnittet för den årliga influensan.
Så varför envisas journalisterna med att ropa "varg"?
Låt oss börja med att titta lite närmare på svininfluensan.
Det som först och främst verkar skilja svininfluensan från andra influensor är att den verkar inte bara döda gamla och svaga. Att gamla och svaga dör kan vi känna förståelse för, det finns ju något slags logik i det. Så det känns relativt tryggt ändå så länge det bara är gamla och svaga som dör.
Men svininfluensan verkar helt slumpmässig. Detta beror förmodligen helt enkelt på att vi inte vet vad som gör skillnaden mellan att bara få lindriga symptom eller dö. Men faktum är att relativt unga och till synes i övrigt friska och starka människor har dött av denna influensa.
Detta är naturligtvis skrämmande för oss. Det vi kan kontrollera eller åtminstone förstå kan vi känna oss ganska trygga med, men det godtyckliga gör oss rädda.
Det är alltså inget konstigt med att journalisterna, när de började ställa frågor kring denna nya influensa, blev rädda för den här nya sjukdomen, särskilt som de fick veta att man befarade en pandemi, vilket gjorde svininfluensan till ett hot mot dem själva och deras nära och kära.
De borde kanske ha hejdat sig och tänkt efter. Men det gjorde de inte.
De skrev sina artiklar, förberedde/spelade in sina reportage.
Här finns en mekanism till; i gammelmedia finns i allmänhet en chefredaktör/ansvarig utgivare vars arbete är att moderera nyhetsflödet. Ett slags censor kan man kanske säga om man vill spetsa till det.
Där om inte tidigare kan man tycka att någon borde ha dragit i bromsen.
Vad skulle de ha gjort, då? Hur skulle de ha dragit i bromsen?
Vad det handlar om är att formulera/vinkla sina artiklar/reportage på ett sådant sätt att folk inte skräms upp i onödan.
Tyvärr är rädda människor mer benägna att följa nyhetsrapporteringen än trygga människor. Vilket innebär att mer skrämmande rubriker/artiklar/reportage ökar lösnummerförsäljningen/lyssnar- eller tittarsiffrorna.
"Den tredje statsmakten" har verklig makt. I min lilla föreställningsvärld tycker jag att makt ska åtföljas av ansvar. (Som de säger i alvedonreklamen: "är man stor måste man vara snäll".)
Tyvärr ser jag inte mycket ansvar i gammelmedia. Vinst går först. Vilket till viss del också kan vara förståeligt om de har svårt att få lönsamhet.
Kanske måste våra journalister lära sig att acceptera att journalistyrket är på väg till samma nisch som t.ex. bibliotekarier och arkeologer: yrken som kräver hög utbildning men som ger låg eller ingen inkomst. I så fall kommer urvalet av vilka som läser till journalister att se annorlunda ut i framtiden. På gott och ont.
Hur ska då gammelmedia ta ansvar? Det är ganska enkelt. Förutom att inte skriva så att folk blir onödigt rädda, låt bli att hänga ut privatpersoner som inte har relevans för artikeln/reportaget osv. osv.
Ett ansvar som vi i blogosfären också bör försöka ta.
Jag är såklart för tryckfrihet och yttrandefrihet. Men det är i min lilla värld med frihet som med makt: det ska åtföljas av ansvar. Det är t.ex. när våra direktörer och styrelseproffs utnyttjar friheten men inte tar ansvaret vi blir arga.
Så till sist ett litet tips till mina partivänner: vi blir ständigt anklagade för att skrika "varg", och det kommer inte att sluta i närtid. Om våra antagonister lyckas få spridning för bilden att vi skriker "varg" har vi ingen trovärdighet. Därför tror jag att det är viktigt att:
- Vi faktiskt försöker låta bli att just skrika "varg" genom att skriva balanserade artiklar (jag tycker det verkar som att de populäraste piratbloggarna är de, vars skribenter producerar de mest balanserade artiklarna)
- Att vi bemöter anklagelser med fakta (det är vi också ganska bra på tycker jag, men vi kan bli ännu bättre)
1 Åtminstone gammelmedierna, jag har först den senaste månaden börjat följa bloggar, twitter och har inte använt FB mer än några månader.
30 januari, 2010
Dingo Dragare
Idag testade vi att låta Dingo dra pulka. Vi fick den av moster Eva farsan när vi skaffade Ixxa, men det har inte blitt av att prova den förrän nu.
Edit: sorry far jag har så jäkla dåligt minne, det är tur att min kära hustru har bättre.
Klicka på "Läs mer" om du inte ser bilderna.
Edit: sorry far jag har så jäkla dåligt minne, det är tur att min kära hustru har bättre.
Klicka på "Läs mer" om du inte ser bilderna.
Vad fasiken pysslar du med, husse?
Du det går lite trögt att skutta omkring i djupsnön...
Det var bättre! Nu jäklar!
29 januari, 2010
Vad gör våra politiker för oss egentligen?
Läs Rick Falkvinges replik i SvD om Bildts hyckel, det är inga nyheter för mig men kanske för dig...
Artikeln handlar (som du kanske anar) inte bara om Bildts hyckleri, utan om hela problematiken med de etablerade partiernas oförmåga att förstå vad internet är och vad som ska till för att skydda våra medborgerliga rättigheter.
Artikeln handlar (som du kanske anar) inte bara om Bildts hyckleri, utan om hela problematiken med de etablerade partiernas oförmåga att förstå vad internet är och vad som ska till för att skydda våra medborgerliga rättigheter.
27 januari, 2010
Thomas Tvivlaren rockar!
Här kan du läsa en oerhört läsvärd artikel om nördkultur, onördkultur och orättvisor. Må de orättfärdiga ruttna i helvetet...
10 januari, 2010
Om upphovsrätt
Det är en liten detalj när det gäller upphovsrätten som jag tycker lyser med sin frånvaro i alla inlägg i debatten jag läst hittills.
Det gäller de moraliska aspekterna, som jag varit inne på förut.
Det upphovsrättslobbyn vill försvara är rätten att tjäna pengar utan att arbeta för dem.
En artist skriver en låt, ett skivbolag skaffar copyright på den och lutar sig sedan tillbaka och väntar på klirr i kassan.
Jag har inget emot att en musiker tjänar pengar på faktiskt arbete, som t.ex. att spela live i något sammanhang.
Men att tjäna pengar på tidigare utfört arbete är ju helt bisarrt.
Vad skulle du t.ex. tycka om du upptäckte att du har en vattenläcka, du ringer rörmokarn och han kommer dit och ger ett kostnadsförslag.
Han säger: "Jag tar 1000:- nu och de kommande 70 åren vill jag ha 10 öre för varje liter vatten som flödar igenom det här röret".
Då skulle i vart fall undertecknad vända sig till någon annan rörmokare.
En annan sak som ofta omnämns men som jag bara känner att jag måste kommentera när jag ändå är igång: det är inte sant att royalties skulle vara någon väsentlig del av en relativt okänd artists inkomster.
Jättestora artister som Madonna, U2 och, före hans död, Michael Jackson, som har sålt massor med skivor årligen i decennier, och spelas på radiostationer världen över år ut och år in, de tjänar nog stora pengar på royalties.
Men en förmåga som är "världskänd" inom sin genre och sitt geografiska närområde tjänar nog mindre på royalties under ett år, än han/hon får in på en spelning.
Sanningen är att upphovsrätten i första hand gagnar skivbolagen. Och de behövs faktiskt inte längre.
Skrota upphovsrätten, skivbolagens dagar är ändå räknade.
Om du är en musiker som vill publicera egen musik, kan en Creative Commons-licens vara ett bra sätt att skydda sig mot ondska så länge upphovsrätten finns kvar.
Det gäller de moraliska aspekterna, som jag varit inne på förut.
Det upphovsrättslobbyn vill försvara är rätten att tjäna pengar utan att arbeta för dem.
En artist skriver en låt, ett skivbolag skaffar copyright på den och lutar sig sedan tillbaka och väntar på klirr i kassan.
Jag har inget emot att en musiker tjänar pengar på faktiskt arbete, som t.ex. att spela live i något sammanhang.
Men att tjäna pengar på tidigare utfört arbete är ju helt bisarrt.
Vad skulle du t.ex. tycka om du upptäckte att du har en vattenläcka, du ringer rörmokarn och han kommer dit och ger ett kostnadsförslag.
Han säger: "Jag tar 1000:- nu och de kommande 70 åren vill jag ha 10 öre för varje liter vatten som flödar igenom det här röret".
Då skulle i vart fall undertecknad vända sig till någon annan rörmokare.
En annan sak som ofta omnämns men som jag bara känner att jag måste kommentera när jag ändå är igång: det är inte sant att royalties skulle vara någon väsentlig del av en relativt okänd artists inkomster.
Jättestora artister som Madonna, U2 och, före hans död, Michael Jackson, som har sålt massor med skivor årligen i decennier, och spelas på radiostationer världen över år ut och år in, de tjänar nog stora pengar på royalties.
Men en förmåga som är "världskänd" inom sin genre och sitt geografiska närområde tjänar nog mindre på royalties under ett år, än han/hon får in på en spelning.
Sanningen är att upphovsrätten i första hand gagnar skivbolagen. Och de behövs faktiskt inte längre.
Skrota upphovsrätten, skivbolagens dagar är ändå räknade.
Om du är en musiker som vill publicera egen musik, kan en Creative Commons-licens vara ett bra sätt att skydda sig mot ondska så länge upphovsrätten finns kvar.
02 januari, 2010
Vinterbilder
Idag var vädret kanon och ljuset var jättefint. Det var -10 °C och knarrade gott under fötterna. Vi mötte några "islänningar" med ryttare.
(Klicka "Läs mer")
(Klicka "Läs mer")
Se hur allt går i rött och hur fint det blir mot pälsen...
Klicka på den här bilden och se den i full storlek så får du se hur solen lyser genom grenarna och det blir alldeles rött och fint...
Se på lille gråskägg ;-)=
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)