Idag har vi begravt min farmor Gunhild, som dog den 6:e Juni.
Hennes improviserade sagosånger, hennes kanelbullar, gröt, hembakta paltbröd med fläsk och vitsås, spaghetti och köttbullar, korv med bröd, ... allt detta och mer därtill kommer att kommas ihåg i vart fall så länge jag lever.
Och som prästen nästan sa, så kan inget som någon gör göras ogjort, inte heller det farmor gjorde.
Så alla hennes goda gärningar och köttbullar har gjort världen till en bättre plats än den eljest skulle ha varit.
På samma sätt som varje god gärning (eller köttbulle) du gör också bidrar till att göra världen till en bättre plats än den eljest skulle ha varit (om man nu inte är vegan och tycker att det är ont att göra köttbullar).
/Christer
26 juni, 2008
23 juni, 2008
Rättning
Boken jag köpte och läste heter "The Waste Lands", "Wizard and Glass" är den fjärde delen, som nu står på tur...
/Christer
/Christer
22 juni, 2008
Hemma!
Så är vi då hemma i Svedala igen.
Det är rent, tyst och välordnat.
Strulet med bokningen: Jag fick mail från Finnair när jag väl kom fram, och vi lyckades checka in via nätet och skriva ut piletter och boarding pass. Men vi var ändå tvungna att (åtminstone delvis) göra om incheckningen på Delhis flygplats.
Flygplatsen håller på att byggas om och på ditresan fick vi tips från Finnair att vara på plats tre timmar före avfärd för att ta höjd för extra strul pga ombygget.
Där var man tvungen att genomlysa allt bagage som skulle checkas in. När genomlysningen var klar satte man ett band om väskan. När vi skulle checka in våra grejor visade det sig att det saknades band på en väska, så vi fick göra om genomlysningen på den... vi slapp dock ställa oss i den oändliga incheckningskön igen, vi fick gå förbi kön med den väskan efter genomlysningen.
Man visste inte vilken gate som skulle bli aktuell vid incheckningen så vi fick hålla koll på det själva sedan.
Man gav oss ett litet formulär att fylla i med en massa dumma frågor som man måste lämna till myndigheterna innan man lämnar Indien, vi fick små etiketter att sätta på handbagaget men ingen förklaring till vad de skulle behövas för.
Det visade sig i säkerhetskontrollen att de ville att man skulle ha etiketten för att de skulle kunna sätta en stämpel på den att handbagaget var kontrollerat.
Man kan ju tycka att det hade varit smartare att dela ut förstämplade etiketter i säkerhetskontrollen. Nu hade jag slarvat bort min etikett (höll inte koll på den eftersom jag inte förstod vad den skulle vara bra för) så jag fick gå ut genom säkerhetskontrollen och skaffa en etikett, in igen och få min stämpel.
När vi så kom in i själva avdelningen mellan säkerhetskontrollen och gaterna fanns det precis en panel med info om vilken flight som gick från vilken gate (på den våningen där alla gater utom gate 1 och 2 fanns i alla fall). Den satt precis innanför säkerhetskontrollen (man fick nästan sätta sig i knät på säkerhetsvakterna för att se vad som stod på den).
Till slut visade den att vår flight skulle gå från gate 1, som givetvis låg på våningen under.
Därnere visade det sig finnas en TV-skärm med lite mer utförlig information, som dock aldrig uppdaterades för vår flight när vi var därnere, utan all kommunikation gick via högtalarsystemet. Och ja ni gissar rätt; i Indien klarar man givetvis inte av den tekniska utmaningen att bygga ett högtalarsystem som man kan höra vad de säger i.
Dessutom var "gate 1" bara en enkel dörr i terminalens yttervägg, och blev en fantastisk flaskhals för alla som skulle använda den.
När det så kom till kritan fick vi gå ut genom gate 2 i alla fall (det var bara en utgång med transferbuss utanför).
Men det var en kontroll till där; där kontrollerades att allt handbagage hade en stämplad etikett. Då upptäckte Ingrid att hennes ryggsäck inte hade någon etikett, hon sa att de inte verkade ha lagt märke till den i säkerhetskontrollen. Vi kom fram till att hon fick ta på ryggsäcken igen så hoppades vi att inte heller denne säkerhetsvakt skulle lägga märke till den. Det gjorde han inte. (Den är liten och svart och Ingrid hade svarta kläder så det var inte hur uppenbart som helst att hon bar ryggsäck.)
En dryg timme sena (kl 2 på natten lokal tid) kunde vi till slut lyfta på vår resa mot Helsingfors/Vanda.
Finland tedde sig som ett under av ordning och reda när vi väl kom dit (de hann köra in lite tid så vi var bara 20 min sena dit).
Det var alltså 6.20 i morse finsk tid, 5.20 svensk tid och man sover inte gott på planet ens när man flyger reguljärt.
9.30 skulle planet lyfta men blev försenat igen men det körde man in så vi landade 9.30 på Arlanda. (Tidsskillnaden ni vet.)
Nu har vi sovit lite, duschat, packat upp lite och hämtat Dingo.
När vi kom till hundpensionatet var Frida-Marie ute och rastade honom, och vi pratade med hennes man tills de kom tillbaka.
Då gick Dingo först och hälsade på honom!
Sedan kom han till husse och matte men de där han bott hos i tre veckor var fortfarande minst lika intressanta som oss.
Men vi har saknat vår lille kotte och är glada att ha honom hemma igen och han verkar också glad att vara hemma igen.
Nu ska vi avsluta uppackningen och jag ska läsa in bilder från kameran (och USB-pinnen) och börja sålla bort skräp.
Vi lär knappast kunna hålla tyst om allt vi har upplevt så vi lär väl ses och höras...
(Kollegor: jag är ledig lite till, börjar jobba den 30/6 igen.)
/Christer
Det är rent, tyst och välordnat.
Strulet med bokningen: Jag fick mail från Finnair när jag väl kom fram, och vi lyckades checka in via nätet och skriva ut piletter och boarding pass. Men vi var ändå tvungna att (åtminstone delvis) göra om incheckningen på Delhis flygplats.
Flygplatsen håller på att byggas om och på ditresan fick vi tips från Finnair att vara på plats tre timmar före avfärd för att ta höjd för extra strul pga ombygget.
Där var man tvungen att genomlysa allt bagage som skulle checkas in. När genomlysningen var klar satte man ett band om väskan. När vi skulle checka in våra grejor visade det sig att det saknades band på en väska, så vi fick göra om genomlysningen på den... vi slapp dock ställa oss i den oändliga incheckningskön igen, vi fick gå förbi kön med den väskan efter genomlysningen.
Man visste inte vilken gate som skulle bli aktuell vid incheckningen så vi fick hålla koll på det själva sedan.
Man gav oss ett litet formulär att fylla i med en massa dumma frågor som man måste lämna till myndigheterna innan man lämnar Indien, vi fick små etiketter att sätta på handbagaget men ingen förklaring till vad de skulle behövas för.
Det visade sig i säkerhetskontrollen att de ville att man skulle ha etiketten för att de skulle kunna sätta en stämpel på den att handbagaget var kontrollerat.
Man kan ju tycka att det hade varit smartare att dela ut förstämplade etiketter i säkerhetskontrollen. Nu hade jag slarvat bort min etikett (höll inte koll på den eftersom jag inte förstod vad den skulle vara bra för) så jag fick gå ut genom säkerhetskontrollen och skaffa en etikett, in igen och få min stämpel.
När vi så kom in i själva avdelningen mellan säkerhetskontrollen och gaterna fanns det precis en panel med info om vilken flight som gick från vilken gate (på den våningen där alla gater utom gate 1 och 2 fanns i alla fall). Den satt precis innanför säkerhetskontrollen (man fick nästan sätta sig i knät på säkerhetsvakterna för att se vad som stod på den).
Till slut visade den att vår flight skulle gå från gate 1, som givetvis låg på våningen under.
Därnere visade det sig finnas en TV-skärm med lite mer utförlig information, som dock aldrig uppdaterades för vår flight när vi var därnere, utan all kommunikation gick via högtalarsystemet. Och ja ni gissar rätt; i Indien klarar man givetvis inte av den tekniska utmaningen att bygga ett högtalarsystem som man kan höra vad de säger i.
Dessutom var "gate 1" bara en enkel dörr i terminalens yttervägg, och blev en fantastisk flaskhals för alla som skulle använda den.
När det så kom till kritan fick vi gå ut genom gate 2 i alla fall (det var bara en utgång med transferbuss utanför).
Men det var en kontroll till där; där kontrollerades att allt handbagage hade en stämplad etikett. Då upptäckte Ingrid att hennes ryggsäck inte hade någon etikett, hon sa att de inte verkade ha lagt märke till den i säkerhetskontrollen. Vi kom fram till att hon fick ta på ryggsäcken igen så hoppades vi att inte heller denne säkerhetsvakt skulle lägga märke till den. Det gjorde han inte. (Den är liten och svart och Ingrid hade svarta kläder så det var inte hur uppenbart som helst att hon bar ryggsäck.)
En dryg timme sena (kl 2 på natten lokal tid) kunde vi till slut lyfta på vår resa mot Helsingfors/Vanda.
Finland tedde sig som ett under av ordning och reda när vi väl kom dit (de hann köra in lite tid så vi var bara 20 min sena dit).
Det var alltså 6.20 i morse finsk tid, 5.20 svensk tid och man sover inte gott på planet ens när man flyger reguljärt.
9.30 skulle planet lyfta men blev försenat igen men det körde man in så vi landade 9.30 på Arlanda. (Tidsskillnaden ni vet.)
Nu har vi sovit lite, duschat, packat upp lite och hämtat Dingo.
När vi kom till hundpensionatet var Frida-Marie ute och rastade honom, och vi pratade med hennes man tills de kom tillbaka.
Då gick Dingo först och hälsade på honom!
Sedan kom han till husse och matte men de där han bott hos i tre veckor var fortfarande minst lika intressanta som oss.
Men vi har saknat vår lille kotte och är glada att ha honom hemma igen och han verkar också glad att vara hemma igen.
Nu ska vi avsluta uppackningen och jag ska läsa in bilder från kameran (och USB-pinnen) och börja sålla bort skräp.
Vi lär knappast kunna hålla tyst om allt vi har upplevt så vi lär väl ses och höras...
(Kollegor: jag är ledig lite till, börjar jobba den 30/6 igen.)
/Christer
20 juni, 2008
Strul med flyget
Vår flight tillbaka har ställts in, så vi tar flyget tillbaka ett dygn tidigare än vår ursprungliga bokning.
Just nu sitter jag och väntar i telefon på att få komma fram till Finnairs kundservice, det är lagom kul när man sitter i Indien och samtalet kostar multum. Men vad gör man?
De skulle skicka ett mail med info om den nya bokningen, men det har inte kommit fram.
Så vi vet bara ungefär när flighten går, vi vet inte vad den heter osv.
Det värsta är att vi kanske inte startar och kommer fram under samma dygn, så vi vet inte säkert vilket datum vi kommer fram...
Just nu sitter jag och väntar i telefon på att få komma fram till Finnairs kundservice, det är lagom kul när man sitter i Indien och samtalet kostar multum. Men vad gör man?
De skulle skicka ett mail med info om den nya bokningen, men det har inte kommit fram.
Så vi vet bara ungefär när flighten går, vi vet inte vad den heter osv.
Det värsta är att vi kanske inte startar och kommer fram under samma dygn, så vi vet inte säkert vilket datum vi kommer fram...
18 juni, 2008
Hejsan hejsan...
Igår var vi i ett shoppingcenter i Noida (en stad lite utanför Delhi).
Luftkonditionering, lyxiga butiker, rent, rent, rent... en liten respit från all smuts och allt elände.
Det hindrade förstås inte Levi's Store att lägga upp benen på ett par jeans åt mig när de inte hade rätt storlek... men sömmen ser snygg ut och Levi's håller ungefär amerikanska priser här i Indien så what the hell...
Idag känner Ingrid sig lite risig så vi har inte gjort något särskilt (jag köpte tredje delen i Stephen Kings "The Dark Tower", jag tror den heter "Wizard and Glass", och jag har redan läst bortåt 300 sidor i den...)
Vi saknar förstås vår lille kotte men vi tror han har det bra.
/Christer
Luftkonditionering, lyxiga butiker, rent, rent, rent... en liten respit från all smuts och allt elände.
Det hindrade förstås inte Levi's Store att lägga upp benen på ett par jeans åt mig när de inte hade rätt storlek... men sömmen ser snygg ut och Levi's håller ungefär amerikanska priser här i Indien så what the hell...
Idag känner Ingrid sig lite risig så vi har inte gjort något särskilt (jag köpte tredje delen i Stephen Kings "The Dark Tower", jag tror den heter "Wizard and Glass", och jag har redan läst bortåt 300 sidor i den...)
Vi saknar förstås vår lille kotte men vi tror han har det bra.
/Christer
16 juni, 2008
Åter i Delhi
Nu är vi tillbaka i Delhi.
Jag känner att jag har lite mer tid nu så nu kommer lite mer smaskiga detaljer.
Vill man sammanfatta Indien (eller det jag sett i alla fall) med några få ord så blir det vackert klädda människor (utom de allra fattigaste) och skitiga gator och fula hus och kaos.
Resan till Dalhousie gick via sovvagnar utan AC (de fick inte tag i några andra biljetter), dvs det var gallerfönster och vagnarna var avdelade i "kupéer" där det fanns sex bäddar (i tre våningar) på ena sidan och två (i två våningar) på den andra.
Bäddarna var klädda i galon och i vagnen vi åkte till Dalhousie luktade det ingrodd smuts. Lite småäckligt sådär.
När Ingrid behövde gå på toa hade hon nog inga illusioner om att det skulle vara fräscht men ändå kom hon tillbaka gråtande och sa att jag får försöka hålla mig. Och hon är som ni vet inte kräsmagad...
På vägen tillbaka luktade det i alla fall inte illa om själva vagnen men det var ett kaos och myller av människor där. Brandsäkerhet? Vadå?
När vi började närma oss Delhi i gryningen vaknade invånarna i slummen vid spåren och gick för att förrätta sina morgonbehov - till närmaste öppna yta. Japp, mot järnvägen. Då grät Ingrid igen, av medkänsla med dessa människor...
Så Indien är ett land med en del trista baksidor också.
Nu har vi dock ätit gott och vi bor nu äntligen på ett hotell där rummet var städat när vi kom och lakanen rena. Ingrid med bihang är på en skönhetssalong och blir ompysslad och jag ska tillbaka till hotellet nu, hoppas jag hinner få lite tid för mig själv. (I Indien är ensamhet en lyx...)
Vi får se när jag bloggar nästa gång...
/Christer
Jag känner att jag har lite mer tid nu så nu kommer lite mer smaskiga detaljer.
Vill man sammanfatta Indien (eller det jag sett i alla fall) med några få ord så blir det vackert klädda människor (utom de allra fattigaste) och skitiga gator och fula hus och kaos.
Resan till Dalhousie gick via sovvagnar utan AC (de fick inte tag i några andra biljetter), dvs det var gallerfönster och vagnarna var avdelade i "kupéer" där det fanns sex bäddar (i tre våningar) på ena sidan och två (i två våningar) på den andra.
Bäddarna var klädda i galon och i vagnen vi åkte till Dalhousie luktade det ingrodd smuts. Lite småäckligt sådär.
När Ingrid behövde gå på toa hade hon nog inga illusioner om att det skulle vara fräscht men ändå kom hon tillbaka gråtande och sa att jag får försöka hålla mig. Och hon är som ni vet inte kräsmagad...
På vägen tillbaka luktade det i alla fall inte illa om själva vagnen men det var ett kaos och myller av människor där. Brandsäkerhet? Vadå?
När vi började närma oss Delhi i gryningen vaknade invånarna i slummen vid spåren och gick för att förrätta sina morgonbehov - till närmaste öppna yta. Japp, mot järnvägen. Då grät Ingrid igen, av medkänsla med dessa människor...
Så Indien är ett land med en del trista baksidor också.
Nu har vi dock ätit gott och vi bor nu äntligen på ett hotell där rummet var städat när vi kom och lakanen rena. Ingrid med bihang är på en skönhetssalong och blir ompysslad och jag ska tillbaka till hotellet nu, hoppas jag hinner få lite tid för mig själv. (I Indien är ensamhet en lyx...)
Vi får se när jag bloggar nästa gång...
/Christer
12 juni, 2008
Svala Dalhousie!!!
Efter en låååång resa, först med tåg (skitigt, skitigt...) och sedan med bil (kringelikrokvägar, bra asfalt men krokigt och på ett ställe hade det varit jordskred så det var tur att man åkte vanlig bil (som kunde komma förbi) och inte buss (för de kunde inte passera), så har vi nu kommit fram till relativt svala Dalhousie.
Det är typ 20-25 grader på dagarna, det har åskat på natten, vyerna är storslagna och det finns inte så mycket att göra utom att gå och beundra dem. Luften är ren och det lilla marknadsområde som finns är skitigt. Dock inga tiggare eller påflugna nasare.
Ingrid tog med sig sin "Delhi Belly" hit så hon tar det lite lugnt med maten. Hon har dock fått tag i bra stoppiller med hjälp av Shaheers pappa.
(Vi orkar inte lägga upp någon bild ty bandbredden är allt annat än imponerande...)
Det är typ 20-25 grader på dagarna, det har åskat på natten, vyerna är storslagna och det finns inte så mycket att göra utom att gå och beundra dem. Luften är ren och det lilla marknadsområde som finns är skitigt. Dock inga tiggare eller påflugna nasare.
Ingrid tog med sig sin "Delhi Belly" hit så hon tar det lite lugnt med maten. Hon har dock fått tag i bra stoppiller med hjälp av Shaheers pappa.
(Vi orkar inte lägga upp någon bild ty bandbredden är allt annat än imponerande...)
06 juni, 2008
Nationaldagen...
Så har då Sveriges nationaldag avlupit och om detta tycks få i Delhi ha tagit notis.
Vi betalade 750 ruppar/skaft (ung. 110 pix/skaft) för att få använda badanläggningen på ett lyxhotell här i närheten, så vi har för första gången simmat i Indien...
Det var skönt att slappa lite vid poolkanten. En av Indiens mest kända skådespelerskor kom dit med fotografer och TV-folk och all verksamhet stannade av när alla nyfikna indier tittade.
Vi fattade nada tills vi frågade en kvinna vem det var som blev plåtad och fick då veta att hon var jättekänd och att hon varit i kontrovers med ett brittiskt TV-program nyligen.
Vi vet i alla fall inte vad hon heter just nu.
Ja ja nu är det la dags att sova.
Vi betalade 750 ruppar/skaft (ung. 110 pix/skaft) för att få använda badanläggningen på ett lyxhotell här i närheten, så vi har för första gången simmat i Indien...
Det var skönt att slappa lite vid poolkanten. En av Indiens mest kända skådespelerskor kom dit med fotografer och TV-folk och all verksamhet stannade av när alla nyfikna indier tittade.
Vi fattade nada tills vi frågade en kvinna vem det var som blev plåtad och fick då veta att hon var jättekänd och att hon varit i kontrovers med ett brittiskt TV-program nyligen.
Vi vet i alla fall inte vad hon heter just nu.
Ja ja nu är det la dags att sova.
05 juni, 2008
Äntligen!!!
Jaha, så till slut har man fått tag i en uppkopplad dator.
Det har varit tämligen behagligt, bara 30-35 grader sisådär, utom igår, när vi var till Agra och Taj Mahal. Då var det närmare 40 och gassande sol...
I stort har det varit en lyckad tripp hittills. Indien är som vanligt; västerlänningar väcker uppmärksamhet överallt. I synnerhet i Agra där tiggare och skoputsare m.m. är fräckare och mer ihärdiga än annars.
På Taj Mahal ville folk plåta oss tillsammans med sina familjer, man undrar vad som var mest intressant, Taj Mahal eller vi...
4 dagar av 5 återstår av bröllopet, idag kommer brudgummen med familj och ska bjuda på mat. Gratis är gott ;-D
Det har varit tämligen behagligt, bara 30-35 grader sisådär, utom igår, när vi var till Agra och Taj Mahal. Då var det närmare 40 och gassande sol...
I stort har det varit en lyckad tripp hittills. Indien är som vanligt; västerlänningar väcker uppmärksamhet överallt. I synnerhet i Agra där tiggare och skoputsare m.m. är fräckare och mer ihärdiga än annars.
På Taj Mahal ville folk plåta oss tillsammans med sina familjer, man undrar vad som var mest intressant, Taj Mahal eller vi...
4 dagar av 5 återstår av bröllopet, idag kommer brudgummen med familj och ska bjuda på mat. Gratis är gott ;-D
Egenhändigt tagen bild på Taj Mahal
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)