Det skrivs mycket och man avhandlar fantastiskt många ämnen och synvinklar.
Men ingen verkar vara intresserad av det fundamentala:
Finns det verkligen någon moralisk grund för att hävda att en eller annan idé är "min" och att försöka förbjuda någon annan att utnyttja den idén efter eget behag?
Det är ju nämligen så att ingen av oss egentligen är kapabel att komma på något som verkligen är originellt, som inte tar avstamp i - just det - andras idéer.
De flesta av oss tycker inte om musik som är alltför originell - det ska låta välbekant, harmonierna ska följa givna regler osv.
Jag har aldrig hört talas om att ett skivbolag skulle ha stämt någon för att ha plankat en 12-takters blues. Att skriva en "tolva" är inte direkt revolutionerande...
Ingen konstnär, författare, kompositör, uppfinnare, vetenskapsman, you name it - jag säger ingen har någonsin kommit på någon idé som i grunden är något annat än ett hopkok av gamla idéer som andra fått.
All konst, all musik, alla böcker, uppfinningar och vetenskapliga upptäckter är med andra ord garanterat stulna och alla som kräver upphovsrätt till något är själva lika mycket tjuvar som någon som därefter "stjäl" deras idéer.
Ett annat exempel: differentialkalkylen upptäcktes av Gottfried Leibniz 1675-76 och Isaac Newton påstås ha upptäckt samma sak - oberoende av Leibniz - några år tidigare.
De kom på samma idé oberoende av varandra vid ungefär samma tid - och det är egentligen ingenting konstigt med det - de hade ungefär samma vetenskapliga bakgrund och brottades förmodligen med likartade problemformuleringar.
Så varför inte i stället avskaffa "upphovsrätten" som bara är till förtret och istället införa "spridningsrätt" så kanske vi kan få lite fart på mänsklighetens utveckling?
Samarbete och öppenhet är bättre än hemlighetsmakeri och ränksmideri tycker en trött och grinig
Christer
