Så är vi då hemma i Svedala igen.
Det är rent, tyst och välordnat.
Strulet med bokningen: Jag fick mail från Finnair när jag väl kom fram, och vi lyckades checka in via nätet och skriva ut piletter och boarding pass. Men vi var ändå tvungna att (åtminstone delvis) göra om incheckningen på Delhis flygplats.
Flygplatsen håller på att byggas om och på ditresan fick vi tips från Finnair att vara på plats tre timmar före avfärd för att ta höjd för extra strul pga ombygget.
Där var man tvungen att genomlysa allt bagage som skulle checkas in. När genomlysningen var klar satte man ett band om väskan. När vi skulle checka in våra grejor visade det sig att det saknades band på en väska, så vi fick göra om genomlysningen på den... vi slapp dock ställa oss i den oändliga incheckningskön igen, vi fick gå förbi kön med den väskan efter genomlysningen.
Man visste inte vilken gate som skulle bli aktuell vid incheckningen så vi fick hålla koll på det själva sedan.
Man gav oss ett litet formulär att fylla i med en massa dumma frågor som man måste lämna till myndigheterna innan man lämnar Indien, vi fick små etiketter att sätta på handbagaget men ingen förklaring till vad de skulle behövas för.
Det visade sig i säkerhetskontrollen att de ville att man skulle ha etiketten för att de skulle kunna sätta en stämpel på den att handbagaget var kontrollerat.
Man kan ju tycka att det hade varit smartare att dela ut förstämplade etiketter i säkerhetskontrollen. Nu hade jag slarvat bort min etikett (höll inte koll på den eftersom jag inte förstod vad den skulle vara bra för) så jag fick gå ut genom säkerhetskontrollen och skaffa en etikett, in igen och få min stämpel.
När vi så kom in i själva avdelningen mellan säkerhetskontrollen och gaterna fanns det precis en panel med info om vilken flight som gick från vilken gate (på den våningen där alla gater utom gate 1 och 2 fanns i alla fall). Den satt precis innanför säkerhetskontrollen (man fick nästan sätta sig i knät på säkerhetsvakterna för att se vad som stod på den).
Till slut visade den att vår flight skulle gå från gate 1, som givetvis låg på våningen under.
Därnere visade det sig finnas en TV-skärm med lite mer utförlig information, som dock aldrig uppdaterades för vår flight när vi var därnere, utan all kommunikation gick via högtalarsystemet. Och ja ni gissar rätt; i Indien klarar man givetvis inte av den tekniska utmaningen att bygga ett högtalarsystem som man kan höra vad de säger i.
Dessutom var "gate 1" bara en enkel dörr i terminalens yttervägg, och blev en fantastisk flaskhals för alla som skulle använda den.
När det så kom till kritan fick vi gå ut genom gate 2 i alla fall (det var bara en utgång med transferbuss utanför).
Men det var en kontroll till där; där kontrollerades att allt handbagage hade en stämplad etikett. Då upptäckte Ingrid att hennes ryggsäck inte hade någon etikett, hon sa att de inte verkade ha lagt märke till den i säkerhetskontrollen. Vi kom fram till att hon fick ta på ryggsäcken igen så hoppades vi att inte heller denne säkerhetsvakt skulle lägga märke till den. Det gjorde han inte. (Den är liten och svart och Ingrid hade svarta kläder så det var inte hur uppenbart som helst att hon bar ryggsäck.)
En dryg timme sena (kl 2 på natten lokal tid) kunde vi till slut lyfta på vår resa mot Helsingfors/Vanda.
Finland tedde sig som ett under av ordning och reda när vi väl kom dit (de hann köra in lite tid så vi var bara 20 min sena dit).
Det var alltså 6.20 i morse finsk tid, 5.20 svensk tid och man sover inte gott på planet ens när man flyger reguljärt.
9.30 skulle planet lyfta men blev försenat igen men det körde man in så vi landade 9.30 på Arlanda. (Tidsskillnaden ni vet.)
Nu har vi sovit lite, duschat, packat upp lite och hämtat Dingo.
När vi kom till hundpensionatet var Frida-Marie ute och rastade honom, och vi pratade med hennes man tills de kom tillbaka.
Då gick Dingo först och hälsade på honom!
Sedan kom han till husse och matte men de där han bott hos i tre veckor var fortfarande minst lika intressanta som oss.
Men vi har saknat vår lille kotte och är glada att ha honom hemma igen och han verkar också glad att vara hemma igen.
Nu ska vi avsluta uppackningen och jag ska läsa in bilder från kameran (och USB-pinnen) och börja sålla bort skräp.
Vi lär knappast kunna hålla tyst om allt vi har upplevt så vi lär väl ses och höras...
(Kollegor: jag är ledig lite till, börjar jobba den 30/6 igen.)
/Christer
